Det var ju kaffet för fan!
Ja. Imorse kändes det som den absolut värsta dagen av de alla. Men när jag plötsligt mindes kaffet som min kära vän Ola lämnat här kvällen innan blev jag lite glad. Jag satte på en kopp och började genast känna hur livsgnistan tändes. Det var ungefär då jag bloggade tidigare idag. Jag visste det inte då. Men kaffet någon timma tidigare skulle få mig på fötter igen.
Ett möte (läs fika med mer kaffe samt "afrikansk småkaka" som man numer får lov att kalla den) med far, och lite inhandlande av mat, samt en skön dusch, avslutade dagen tillsammans med tjöt hos Ola och en kvällscigarett.
Och mer kaffe.
Godnatt!
Idag, igår, i förrgår och även framåt.
Idag är en sådan dag, då man inte vill göra någonting. För att vara fullkomligt ärlig måste jag säga att de senaste sju dagarna har varit sådana. Jag har legat i min soffa, utan att vilja göra någonting. Jag har inte orkat laga mat, spela tv-spel, titta på film, vara med vänner, måla, spela musik, lyssna på musik, ingenting. Ibland sjunker det in, allt detta som händer. Då blir jag ledsen, sorgsen, kanske gråter en stund. På nätterna har jag svårt att sova. Jag tänker och oroar mig mest.
Jag gillar inte det här, jag gillar verkligen inte det här. Att mitt liv fick en vändning, att hon fortfarande kan ha kontroll över mitt liv, allt detta när det enda som faktiskt gick lite bra var att glömma henne. Då sätter hon mammaklon i mig och håller mig kvar i hennes liv för resten av alla dessa dagar.
Att få den finaste gåvan man kan få, ett barn, av någon man helst aldrig mer ville se. Det här är vrickat. Idag är en sådan dag, precis som den senaste veckans alla dagar varit sådana, och förmodligen några till. Jag orkar inte göra någonting.
Det var en sommardag med Anna
Nu var det ju ioförsig en vecka sedan. Men ändå. Det var en väldigt fin dag, jag var nog väldigt trött dagen innan, för jag vaknade upp i soffan. TVn var fortfarande på och datorn stod och spann lite härligt. Morgonsolen rakt över hela kroppen. Det är ett trevligt sätt att vakna på, till skillnad från den där väckarklockan från helvetet ("Sonic bomb" teknikmagasinet 499:-) klockan 06:00 varje morgon. Då kändes det verkligen som om man levde på lånad tid. Men det är den enda väckarklockan som jag faktiskt litar på. Den är fruktansvärt smaklös i sin design (läs pojkrum för en (o)medveten tioåring, ferraribil-säng och plastiga rymdskepp som låter hemskt).
Anna ringde och bad mig komma till Karlsborg för glass och häng i solen. Resultatet blev några för många cigaretter vid scenen och en härlig eftermidagsdåsighet, om det får räknas som ett ord. Några killar i sina tidiga trettio satt och drack öl strax framför scenen och såg allmänt manliga ut. Rutiga skjortor, lite härlig skäggstubb, vältränade som fan och den där charmiga "grabbigheten". Jag är ärligt talat lite trött på den här jävla dressman-mannen nu. Ni syns ju i allt från sängreklam till tandkräms-affischer. Till och med pappan i nästa ketchup-reklam kommer väl se ut som en blanding av Ernst Kirschteiger och James Bond snart nog. Men Anna blev klart positivt inställd till det hela och undrade mycket om det mystiska gänget. Var de militärer? Förmodligen.
Det enda jag har gemensamt med de stollarna är väl att jag gillar en öl i solen.
Jag satt, som synes, och visade upp min bleka kropp för halva byn. Men jag har inga problem med det, för nu ska jag bli pappa. Jag kan vara hur gubbig jag vill, magen får vara blekfet och jag behöver inte träna upp min kropp för någon annans skull. Vilket för övrigt kanske blir ett eget avsnitt senare, hur jag helt ändrat plan för framtida romanser. Det känns helt enkelt som om jag inte behöver kärlek längre. Jag har nog alltid strävat efter bekräftelse just där. Min ömma punkt. Men nu har jag ju fått vad naturen kallat på mig att hämta. Kvinnan har gjort sin roll i den här mannens liv.
Nej, inte riktigt så. Jag skojjar bara. Klart man kommer bli kär igen, det blir man ju alltid i tid och otid. Men det är en skön känsla av frihet just nu. Jag ska omfamna och ta vara på den.
"Hitta mig själv"?
Ha en trevlig afton allihopa, min blir nog förträfflig!
Vädret varierar
Såhär känns livet just nu. Lite gråmulet, men stundtals vackert. Vissa kraftiga solstrålar som bara får en att orka med allt detta. Det måste sägas; Ibland är det skitjobbigt, men på något sätt har jag en helt annan kraft, jag kan le när jag vill och bara tvinga fram de bra känslorna. Då bubblar de upp och rör om mig, får mig att känna kärlek och en väldig pepp. När någonting känns kämpigt så kan jag tänka på det lilla livet, det rör sig och växer där inne, i hennes mage. Jag måste komma ihåg att tacka henne för bördan. Det är inte lätt att vara gravid, det förstår jag det.
Jag har varit en vecka i Göteborg. Nu är jag hemma i stugan igen. Ska plocka iordning lite kläder, kostym och annat nödvändigt för att kunna jobba och leva där nere någon vecka till. Jag hoppas verkligen att allt går bra och att jag har ett jobb nästa vecka. Det vore helt underbart!
Jag vill köra mer barnvagn. Det är någonting av der roligaste med allt detta, testa barnvagnar. Det finns mycket fint att välja mellan.
Ha det bra!
Vem har det värst egentligen?
Fann denna. Jämförelserna finns att hitta överallt minsann.
Det gick bra!
Jag var utanför, i centrala Göteborg, en kvart för tidigt. Lyssnade på Kashmir och funderade över hur det skulle gå. Jag var aldrig riktigt nervös. Klockan tio öppnade portarna och jag kom in. Träffade genast intervjuarna och resten är historia. Vi babblade en stund, och nu ska jag få provjobba. Detta kommer bli så bra så!
Arbetsintervju
Klockan är 08:26 och jag ska snart ta mig in till Göteborg och gå på en arbetsintervju. Fint ställe, jag hoppas det lossnar nu. Ibland löser sig allting bara så bra. Den här staden har redan tagit min mobiltelefon och mina sista pengar, dags att ge tillbaka.
Jag och min goda vän Johannes var ute på stan igår och tittade på bebiskläder och leksaker. Jag måste börja tjäna lite cash nu, så jag hinner köpa allt detta man behöver. Kläder, filtar, nallar, leksaker osv. Kors, detta verkar aldrig sjunka in. Eller.. Jag vet inte.
Hur man ska göra, hur man inte ska göra.
Jag fick en bra, pedagogisk guide, som gör det här med att bli pappa otroligt lätt. En lathund för alla dessa dagar.
Rymden
Vi brukade drömma om rymden. Alla stjärnor, hur vi skapas. Hur vi uppfattar universum och dess lagar. Nu sitter vi med en helt annan verklighet. En känsla bara hon och jag känner. Som får mig att dras till henne. Måste man motstå den? Eller kan "barnets bästa" vara ett begrepp åt båda håll? Jag känner mig fylld av känslor åt alla håll.
