Farsa

Vi brukade drömma om rymden. Alla stjärnor, hur vi skapas. Hur vi uppfattar universum och dess lagar. Nu sitter vi med en helt annan verklighet. En känsla bara hon och jag känner. Som får mig att dras till henne. Måste man motstå den? Eller kan "barnets bästa" vara ett begrepp åt båda håll? Jag känner mig fylld av känslor åt alla håll.