Farsa

 

Nu var det ju ioförsig en vecka sedan. Men ändå. Det var en väldigt fin dag, jag var nog väldigt trött dagen innan, för jag vaknade upp i soffan. TVn var fortfarande på och datorn stod och spann lite härligt. Morgonsolen rakt över hela kroppen. Det är ett trevligt sätt att vakna på, till skillnad från den där väckarklockan från helvetet ("Sonic bomb" teknikmagasinet 499:-) klockan 06:00 varje morgon. Då kändes det verkligen som om man levde på lånad tid. Men det är den enda väckarklockan som jag faktiskt litar på. Den är fruktansvärt smaklös i sin design (läs pojkrum för en (o)medveten tioåring, ferraribil-säng och plastiga rymdskepp som låter hemskt). 

 

Anna ringde och bad mig komma till Karlsborg för glass och häng i solen. Resultatet blev några för många cigaretter vid scenen och en härlig eftermidagsdåsighet, om det får räknas som ett ord. Några killar i sina tidiga trettio satt och drack öl strax framför scenen och såg allmänt manliga ut. Rutiga skjortor, lite härlig skäggstubb, vältränade som fan och den där charmiga "grabbigheten". Jag är ärligt talat lite trött på den här jävla dressman-mannen nu. Ni syns ju i allt från sängreklam till tandkräms-affischer. Till och med pappan i nästa ketchup-reklam kommer väl se ut som en blanding av Ernst Kirschteiger och James Bond snart nog. Men Anna blev klart positivt inställd till det hela och undrade mycket om det mystiska gänget. Var de militärer? Förmodligen. 

 

Det enda jag har gemensamt med de stollarna är väl att jag gillar en öl i solen. 

 

Jag satt, som synes, och visade upp min bleka kropp för halva byn. Men jag har inga problem med det, för nu ska jag bli pappa. Jag kan vara hur gubbig jag vill, magen får vara blekfet och jag behöver inte träna upp min kropp för någon annans skull. Vilket för övrigt kanske blir ett eget avsnitt senare, hur jag helt ändrat plan för framtida romanser. Det känns helt enkelt som om jag inte behöver kärlek längre. Jag har nog alltid strävat efter bekräftelse just där. Min ömma punkt. Men nu har jag ju fått vad naturen kallat på mig att hämta. Kvinnan har gjort sin roll i den här mannens liv.

 

Nej, inte riktigt så. Jag skojjar bara. Klart man kommer bli kär igen, det blir man ju alltid i tid och otid. Men det är en skön känsla av frihet just nu. Jag ska omfamna och ta vara på den.

 

"Hitta mig själv"?

 

Ha en trevlig afton allihopa, min blir nog förträfflig!