Farsa

Idag är en sådan dag, då man inte vill göra någonting. För att vara fullkomligt ärlig måste jag säga att de senaste sju dagarna har varit sådana. Jag har legat i min soffa, utan att vilja göra någonting. Jag har inte orkat laga mat, spela tv-spel, titta på film, vara med vänner, måla, spela musik, lyssna på musik, ingenting. Ibland sjunker det in, allt detta som händer. Då blir jag ledsen, sorgsen, kanske gråter en stund. På nätterna har jag svårt att sova. Jag tänker och oroar mig mest.

Jag gillar inte det här, jag gillar verkligen inte det här. Att mitt liv fick en vändning, att hon fortfarande kan ha kontroll över mitt liv, allt detta när det enda som faktiskt gick lite bra var att glömma henne. Då sätter hon mammaklon i mig och håller mig kvar i hennes liv för resten av alla dessa dagar.

Att få den finaste gåvan man kan få, ett barn, av någon man helst aldrig mer ville se. Det här är vrickat. Idag är en sådan dag, precis som den senaste veckans alla dagar varit sådana, och förmodligen några till. Jag orkar inte göra någonting.