Farsa

Ja. Imorse kändes det som den absolut värsta dagen av de alla. Men när jag plötsligt mindes kaffet som min kära vän Ola lämnat här kvällen innan blev jag lite glad. Jag satte på en kopp och började genast känna hur livsgnistan tändes. Det var ungefär då jag bloggade tidigare idag. Jag visste det inte då. Men kaffet någon timma tidigare skulle få mig på fötter igen.

Ett möte (läs fika med mer kaffe samt "afrikansk småkaka" som man numer får lov att kalla den) med far, och lite inhandlande av mat, samt en skön dusch, avslutade dagen tillsammans med tjöt hos Ola och en kvällscigarett. 

Och mer kaffe.

Godnatt!