I begynnelsen..
För ca fyra dagar sedan (det har varit aningen dimmigt sedan dess) fick jag reda på att jag skulle få ett barn. Jag visste sedan tidigare om att den blivande mamman var gravid, men hade fått förklarat för mig att en abort var planerad och eftersom vi nyligen sattit rekord i fulaste breakup ever hade jag inga planer på att kontakta henne igen. Efter flera veckors tystnad fick jag dock reda på att abort inte alls var på tapeten längre, och någon gång i slutet på Oktober kommer Junior att se dagens ljus. Blandade känslor minst sagt.
Som det ser ut nu är jag inte alls redo för det här, men jag är fast besluten om att bli. Ögonaböjj. Jag har inget jobb, och har levt ett liv med mig själv i centrum, ett liv där ingen bebis passar in. Därför är det dags att snabbt växa upp och göra mig själv trygg och stadgad för vad som komma skall.
Jag vet knappt var jag ska börja. Någonting jag verkligen saknar är någon att ventilera alla dessa känslor och tankar med, jag kan inte berätta detta för folk i min närhet, då jag är rädd för hur det ska tolkas. Hur ska de se på mig? De som vet hur jag levt, som vet hur osadlad jag är för den här uppgiften. Nej, jag måste visa för alla, inklusive mig själv, först, hur jag kan ta hand om mig själv, och ett litet liv.
Jag hoppas så att allt detta ska bli bra. Jag hoppas så, och längtar.
Kommentarer
Postat av: Mika*
Barnet är en fantastisk gåva och det glädjer mig att läsa att du vill vara med och jag tror att du precis som alla andra kommer att göra ditt bästa som förälder! Ha barnet i fokus och lämna konflikterna bakom, inte lätt men försök.
Mitt barn kom inte till världen på bästa planerade, tänkbara sätt men hon är helt underbar ändå :)och har i år börjat vara varannan helg hos sin pappa och hans familj.
Mika*
Trackback
