Farsa

En av alla de saker som gör mig ledsen i den här situationen är när jag inte kan vara med. När jag känner mig ensam om allt det här. Jag har massor av känslor kvar för mamman, men försöker hålla låg profil för barnets bästa. Det är uppenbart att känslorna kommer i vägen så fort vi ska prata, därför försöker jag styra upp mitt eget liv utan onödig kontakt med henne. Men idag fick jag ett sms, hon skulle titta på bebis-saker, kläder och sånt. Det tar genast ner mig, för jag vill ju vara med på sånt. Det är där jag vill vara med. Men jag kan inte, istället får jag sitta i min ensamhet och söka jobb, och dricka alldeles för många koppar kaffe.